Vänner

Pang så blev det vår och lite av en kaosvecka

Det får fortsätta att bli lite sammanfattning av veckan såhär just nu för att hålla ett öga på vad som händer. Jag har lite dåligt med skedar* just nu så livet går lite upp och ner. Det har varit mycket den sista tiden med flytten och en hel del annat runtomkring som tar energi. Men nu ska vi titta på lite vad som hänt under denna kaosvecka istället tycker jag.

Balkongfika och död banan

Det blev en första fika på balkongen i tisdags efter lunchen! Så skönt att få lite andningspaus mellan ett möte på jobbet och innan jag skulle åka vidare för eftermiddagens undervisning. Balkongen kommer nog att bli min pausplats för att samla nya krafter tror jag.

Tisdagsjobbet gick ändå skapligt trots att jag var väldigt trött. Det tar på krafterna att fylla år och fira i flera omgångar. Haha! Det gick mindre bra när jag skulle fylla på med energi i form av en banan innan de sista lektionerna däremot. Jojo, jag fick i mig en halv banan i alla fall.

När jag kom hem sen blev det middag och soffläge. Det är så himla skönt att kunna komma hem och krypa upp i mitt soffhörn. Som jag har saknat att ha en stor och mysig soffa att kunna krypa upp i! Risnudlar som någon slags soppa har blivit lite min go-to-middag när jag inte har så mycket tid och/eller ork att fixa något annat. Snabbt, lättfixat och gott! Här blev det med wokgrönsaker, kikärtor och ett kokt ägg.

Pang så blev det sommar

Jag säger varje år att jag vill ha sommar på min födelsedag. I år misslyckades det totalt med tanke på att det var typ +3 och spöregn i måndags. Men sen, PANG, så hände något ute. I onsdags när jag slutade jobbet och skulle byta buss var det så himla varmt och skönt att jag istället valde att promenera hem den sista biten. Jag fick ta av mig koftan som jag hade under jackan (som verkligen behövdes när jag väntade på bussen strax efter sju på morgonen) för att inte smälta bort helt när jag strosade hem med ljudbok i öronen.
Visserligen har jag ganska fullt i köksskåpen och min diskmaskin är inte jättestor och blir full ganska snabbt. Men det här kändes som en lite väl drastisk lösning för att få plats med allt när jag skulle packa ner den smutsiga disken. Haha! Så går det när man är lite klen i kroppen och darrig på hand. Tur att det var en av skittallrikarna som gick i kras och inte något av finglasen som jag fått efter farmor som stod på bänken och väntade på att bli diskade. De fick stå kvar till dagen efter av säkerhetsskäl. ?

Längsta torsdagen på länge

Torsdagen blev en otroligt lång och ganska påfrestande dag. Ett frustrerande mail sent i onsdags eftermiddag knuffade mig lite (okej, ganska mycket) ur banan. När man är ganska stresskänslig ändå för tillfället krävs det inte så mycket för att man ska glida av spåret lite mer. Hela torsdagsförmiddagen var det dessutom uppföljning på smärtrehabprogrammet. (En måndagsträff på en torsdag, hur går det till?) Som alltid bra och trevligt att få träffa alla där men väldigt påfrestande också och kanske lite fel tillfälle för mig just nu. Så när jag kom till jobbet var det väldigt välbehövt att kunna stå ute i sommarvärmen (!!!) och andas en stund när första eleven inte kom. Frisk luft och sol är verkligen bra för själen!

Det var lite sisådär med uppslutningen av elever i torsdags. Men det passade mig ganska bra ändå. Skönare visserligen när jag får veta i förväg att de inte kommer så jag slipper sitta och vänta. Det var ändå två som hade hört av sig i skaplig tid om att de inte skulle komma. Och den sista eleven kom tack och lov. Annars hade det känts lite motigt att sitta en timme nästan och vänta i onödan.

Som grädden på moset (bokstavligt talat med tanke på att det bjöds på tårta, haha!) avslutade jag dagen med födelsedagskalas hos moster som fyllde år. Kanske mindre smart såhär med facit i hand när jag egentligen då hade mer eller mindre helt slut på skedar* vid det laget. Men jag fick både mat och tårta så jag klagar inte!

Två dagar som inte behöver komma igen

Både torsdagen och fredagen känner jag egentligen att det vore skönast att få gräva ner och gömma någonstans och förtränga helt och hållet. Men man ska väl ha sånna dagar också emellanåt antar jag. Fredagen gick åt till övning och sen ett utskrivningsbesök på smärtrehab (som jag egentligen skulle haft för en månad sedan men blivit uppskjutet flera gånger. Det blev ändå ett bra läkarbesök. Så skönt när det faktiskt är en läkare som ser till helheten och förstår att allting hänger ihop. Om ändå alla läkare kunde ha den inställningen…!

Efter det åkte jag hem till föräldrarna för att få lite hjälp med både ångesthögen från försäkringskassan och att få styr på det nya faktureringssystemet och fixa fakturor som jag behövt skicka alldeles för länge. Så skönt att ha det fixat även om det tog mycket längre tid än väntat. Framförallt allting med försäkringskassan. Det är inte klokt hur krångligt de gör allting. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Lördagskalas igen

Lördagen blev ändå betydligt bättre även om jag missade helt att ens ta ett enda foto. Jag passade på att följa med pappa när han skulle åka och handla så jag fick fylla på lite i skåpen. Efter att Bob** och jag delat upp och städat av lite hemma blev det ett par övningspass också innan det ringde på dörren. Istället för att ha ett jättestort firande av den där konstiga 30årsdagen (jag kan ju faktiskt inte ha blivit så gammal! Haha!) så satsar jag på många mindre firanden.

Så mycket mer värt egentligen, då orkar jag bättre och jag hinner faktiskt umgås med de jag träffar. Win-win helt enkelt! Så igår kom tre fina vänner hit med bubbel, present och vi beställde hem thaimat via Foodora. Otroligt trevlig och bra kväll. Det kan ju liksom inte bli fel med bubbel, bra vänner, god mat och en massa gamla låtar och barnprogramsintron på youtube. Det där att kunna ha folk hemma hos mig igen här i Uppsala och bara umgås känns som en sån lyx just nu.

Förutom att bli bjuden på både bubbel och mat fick jag ett så himla fint halsband i present också! <3

Söndagsvila

Idag är en sån dag som jag undrar hur mycket kaffe det skulle vara okej att dricka. Men jag ska försöka hålla mig till den enda kopp jag har som godkänd dagsmängd. Vi får väl se om det håller hela dagen. Haha! Annars får det nog bli en lugn söndag. Vila, öva och planera för att ladda upp inför veckan som kommer. Försöka hitta tillbaka några av de tappade skedarna* för idag har jag inte så många kvar. Men då kommer det en rastlöshet i mig som gör att jag har svårt att slappna av och faktiskt vila.

Hur har man en lugn och ledig söndag? Kan någon lära mig? 

* Här kan ni läsa mer om The Spoon Theory som beskriver otroligt bra hur det är att leva med kroniska sjukdomar. Wikipedia är ju som alltid bra på att snabbsammanfatta det hela.

** Bob är robotdammsugaren som jag fick i 30årspresent från släkten. Han behövde såklart ett namn och Bob kändes passande.

Föreställningshelg nummer två

Det var dags igen i helgen för föreställningar med spexet. Helg nummer två av tre. Jag var så himla glad att jag blivit i alla fall pigg nog att lyckas ta mig ur sängen och åka iväg till Örebro. Knepigt att bli sjuk som musiker! Så mycket fotande blev det inte under helgen men lite såhär såg det ut genom min mobil, det jag kom ihåg att fota.

Tåg- och teknikstrul

Efter nästan två veckor i sängen var det första gången på otroligt länge jag var ute när jag knatade iväg till bussen. Så skönt med frisk luft igen men jag måste erkänna att det var ganska kämpigt att ta mig iväg.

2018-03-11

Resan kunde gått smidigare. Det började med en försenad buss med blinkersproblem och sen såg jag redan på bussen att det var flera fel med tåget. Avstängt förbi Köping och spårfel mellan Arboga och Örebro. Hurra…! Men jag kom fram och blev bara drygt 45 minuter sen totalt.
2018-03-11

Angelica var snäll och hämtade mig på stationen och vi åkte och köpte lunch. Så skönt att få lite hjälp med hämtning och väldigt kul att hinna träffa henne en stund också. Vi åt hos mig och sen fick jag skjuts till aulan med alla grejer också. Så himla fint med bra vänner!

Efter att ha roddat i ordning i aulan och haft ungefär alla tänkbara ljudproblem (kändes det som) var det dags för föreställning! Det var mycket teknikstrul under fredagens föreställning men bortsett från det gick det ändå över förväntan måste jag säga. Jag var nöjd för alla toner som hamnade ungefär där de skulle med tanke på dagsformen. Haha!
2018-03-11
Efter föreställningen hade klockan hunnit bli mycket. Så det blev raka vägen hem och stupa i säng med lite snabbfika. Så skönt att få skjuts med Sky så jag kom hem snabbt och smidigt! Jag hade nog inte klarat den här helgen utan all hjälp och pepp från vänner.

Bandwhiskey och pauspunsch

Förutom att vakna till vid sju och sleva i mig lite gröt i sängen så blev det sovmorgon för att orka med lördagen också. Skönt att få några timmars extra sömn! Sen var det lagom dags att ladda upp inför nästa föreställning. Det är intensiva helger när det är föreställningar såhär. Lunch och kaffe som uppladdning!

2018-03-11

Och lyxen att bli hämtad igen.
2018-03-11

Lördagens föreställning innebar att vår gitarrist hade med sig bandwhiskey igen. Så fantastisk grej! Det kan vara den optimala uppladdningen inför en föreställning! Bra medicin för min raspiga hals också. Men jag vågar inte dricka så många droppar för att ändå ha styrsel på fingrarna när jag ska spela.
2018-03-11

I pausen har vi det här som tradition. Sjunga Haralds punschvisa och dricka punsch. Väldigt kul och trevlig tradition! Det finns såklart både med och utan alkohol att välja på.

Lördagsföreställningen var garanterat publikrekord hittills. Inte alltför oväntat, det brukar vara mest publik den andra lördagen. Det är alltid roligare när det är mycket publik och när det märks att de är spexvana. Då blir det mycket omstarter och det händer mycket saker. Vi fick en hel del specifika saker riktat just mot bandet. Alltid roligt!

2018-03-11När föreställningen var slut fanns det inte mycket ork kvar i mig. Men oj vad kul det var och vad bra det blev ändå. Tekniken fungerade mycket bättre och jag kunde köra med distpedal där jag skulle. Det är så himla maffigt med mina solon! Både det feta hårdrockssolot och det smöriga musikal-fiolsolot jag har. Tänk vad kul det är med musik ändå och vilka fantastiska musiker jag får spela med!

2018-03-11

När de andra snoffsade till sig för att gå på sittning unnade jag mig en taxi hem istället. Taxichauffören tittade otroligt konstigt på mig när jag hoppade in i bilen alldeles grön i ansiktet. Haha! Efter att ha tvättat av mig färgen spenderade jag kvällen på soffan framför melodifestivalen. Men jag kan inte säga att jag egentligen kommer ihåg så mycket av det. Tvn stod mest på som sällskap medan jag åt och fikade lite. Totalt slut på hjärnceller då helt enkelt.

Har ni gjort något roligt i helgen? 

Det var min helg. Idag har jag bara tagit mig tillbaka till Uppsala igen, med mindre tågstrul den här gången. Kroppen är minst sagt mörbultad och trött så nu ska jag parkera mig i sängen istället. Men jag är så nöjd över att jag ändå lyckades vara med trots att jag legat sjuk så länge. Och att det gick så bra som det gjorde.

Att gå utanför sin trygghetszoon

Ibland behöver man göra saker som utmanar en. Som gör att man går utanför sin normala trygghetszoon. Något jag alltid varit lite rädd för och undvikit så gott det går är trummor och slagverk. Ja, det mesta som har med rytmer att göra egentligen. Just kombinationen rytmer och koordination går inte riktigt ihop i mitt huvud. Men nu har jag kommit till det läget att jag vill göra allt i musikväg som är nytt och annorlunda. Allt som utmanar mig på det ena eller andra sättet.

Så i måndags när vi inte hade något annat att göra på Loud Grrrl så hängde jag på mig elbasen och bad Carol att säga åt mig hur jag skulle spela under tiden hon spelade trummor. Rätt som det är hade vi Amanda där också som freestyle-rappade till. Så himla tufft!

När mitt högra pekfinger hade fått nog av de tjocka bassträngarna hoppade jag över på trummorna istället. Där kom den stora utmaningen! Jag kan liksom höra i huvudet hur jag vill att det ska låta och vet i teorin hur jag ska göra. Men att sen få händer och fötter att samarbeta och faktiskt göra som jag vill är en helt annan sak…! Jag måste nog erkänna att jag aldrig riktigt givit det en chans och haft tålamodet att testa mer än ett par minuter innan. Som med allting kräver ju även trummor att man övar. Carol hade tålamod och stod en lång stund med lagom små delar för att jag till slut lyckades få ihop ett enkelt fyrtaktskomp med båda händerna och en fot. Den känslan alltså… Hurra!
(Ja, jag vet att det är sånt som de flesta musiker kan i sömnen, men för mig och min usla koordination var det en stor seger!)

Utmana sig själv

När jag hade fått sitta ett tag gick det faktiskt riktigt okej! Så då blev det både bas och gitarr till. Så himla roligt! Men det är så ovant att vara den som måste hålla takten och vara stabil. Jag är van och bortskämd med att kunna luta mig mot en stabil trummis och basist och nu skulle jag helt plötsligt vara en del av den grunden. Det blev kanske inte så tajt i praktiken som det var i mitt huvud. Haha!

Det viktigaste i det här fallet var inte prestationen eller resultatet. Det var att jag vågade testa på något som jag inte behärskade innan och att jag gav mig på helt nya saker. I närheten av andra människor. För att det var roligt och för att jag hade lust. Det var så frigörande och roligt! Verkligen vad jag behövde i måndags kväll! Det var helt prestationslöst och kravlöst vilket är ovant för mig när det kommer till musik. Men det var det som gjorde det roligt och att det faktiskt gick. TrumsetVad är dina trummor? Vad skulle du göra om du skulle kliva ur din trygghetszoon och testa något nytt? 

  • Inläggskategori:Musik
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Notfunderingar, fredagsfika och övning

Som fiolfröken vet man aldrig riktigt vad som väntar på jobbet. Igår fick jag träffa fyra nya elever som jag ska ha under vårterminen. Det är alltid lika spännande när det kommer nya elever. Ingen är den andra lik och det är ju det som gör det roligt att jobba med barn. Och ibland lite svårt. Jag tycker att det är viktigt att alltid försöka svara så bra det går på elevernas frågor. Det värsta jag visste när jag var liten var att få svaret att jag inte behövde bry mig om det eller att jag inte skulle förstå så jag försöker verkligen se till att inte ge sådanna svar.

Med gårdagens sista elev blev det mer teori än spelande och det slutade med det här tjusiga på tavlan. Väldigt rolig tjej men oj vad förvirrat det kan bli ibland när man ska försöka reda ut lite kluriga saker.

Hur lång är en punkterad fjärdedelsnot? “Öh, typ tre?” Tre vaddå? “Jag vet inte, slag kanske?”

Vi fick börja med att reda ut hur allting hänger ihop med de vanliga noterna. Hur matten hänger ihop helt enkelt. Mer än så hann vi inte med igår och tur var nog det med tanke på hur mycket skratt och rörigheter vi hann med på de där 25 minuterna. Haha!
Är inte mina noter och krumelurer fantastiskt tjusiga förresten?

(Och till alla musiker med lite för bra syn: jag vet, det slank med en punkt för mycket på halvnoten till höger när jag pratade och skrev samtidigt innan hon skulle springa till bussen.)

Förmiddagsövning

Idag är första fredagen på ett bra tag nu som jag inte var hängig halva dagen för att kroppen fått för sig att en “ledig” dag innebär att det är okej att säcka ihop. En ledig dag som musiker är ju inte så ledig i praktiken, det finns alltid övning att ta tag i och annat att fixa med. Det är helt klart väldigt opraktiskt när alla dagar som inte har något viktigt inbokat blir komadagar för att kroppen inte hänger med. Det är ju lite sånt jag hoppas att det ska bli ändring på nu när jag får hjälp till andra vanor och sätt att hantera saker på via smärtrehabprogrammet.

Det är skönt och motiverande när det redan nu märks skillnad med de förändringar jag börjat med. Det är lite stelbent och väldigt mycket planerande såhär i början. Men jag tror att det kommer att bli bra i längden och ge mer tid och energi. Jag har redan nu märkt att jag fått lite mer tid och mer struktur på tillvaron. Och det är ändå bara några dagar in på allt nytt.

Rent allmänt måste jag lära mig att lyssna på kroppen och inte pressa mig för hårt. Veta när det är läge att vila istället för att köra på. Men ibland är det viktigt att komma iväg på saker också även om det är dagar med mer ont. Nu är det troligtvis mens på gång snart så jag har dragits med mer ont de senaste dagarna och imorse tog det såklart i ännu mer. Bara för att jag hade bestämt träff med Carol. Det fick bli lite extra vila vid frukostbordet och sen medicin och koppla på tens-apparaten för att lyckas komma iväg ändå. För att komma på andra tankar, och dessutom var det planen enligt dagsschemat, fick det bli ett kort övningspass innan jag skulle iväg. Idag behövdes det sociala mer än vilan.

Snöslask och fika

Sen var det hög tid att trotsa snön och promenera iväg till bussen mot stan. Konstigt väder idag. Ena stunden har det snöat och andra regnat. Mest bara grått och slaskigt överallt, framförallt lite senare på dagen. Här var det fortfarande mer snö än slask. 

Jag skulle ner på stan för att möta upp Carol här på Moe Joe’s för förmiddagsfika och prata ikapp lite om livet. Det är bra med fina vänner som man kan prata om allt och ingenting med. Så himla bra att få ha henne här i Uppsala nu. Hur oväntat är inte det med tanke på att vi träffades första gången i Örebro och blev bra kompisar när jag var i Brasilien? Jag gillar att gå till ställen där de har koll på specialkost. Där jag inte behöver fundera över om jag får något som jag kan äta eller inte. Han har stenkoll på skillnaden mellan mjölkfritt och laktosfritt och jag har fått både goda smörgåsar och god sallad där vid olika tillfällen. Idag blev det en liten sojalatte och en glutenfri smörgås med skinka och avokado på. Väldigt gott!

Kamerafunderingar och en lugn kväll

När jag ändå var på stan passade jag på att ta en sväng till nya favoritapoteket och beställa lite mediciner som det är lite special och krångel med. Lika bra service där idag som förra gången! En vända på Åhléns för att köpa några småsaker också och lyxade till det med att köpa lite god choklad på hälsokosten. Sen avslutade jag med en vända in på fotoaffären för att spana lite på kameror igen. Jag blir nog mer osäker på vad jag vill ha ju mer jag kollar. Men killen jag varit in och bollat funderingar med är väldigt trevlig och bra. Nu velar jag nog mest mellan en Sony och en Lumix. Tänk om det gick att kombinera dem, att ta det bästa från båda och slå ihop till en… Haha!

Eftermiddagen ägnades efter en sen lunch och lite vila åt lite träning och sedan blev det ett par korta övningspass till. Sen var det dags för middag och efter det har det mest blivit vila i soffan. Glass, en kopp te och en biskvi har fått bli kvällsfikat. Jag knappar på datorn och föräldrarna tittar på Doktorn kan komma som jag också slötittar på med ena ögat. Typsikt lugn och skön fredagkväll! Har ni haft en fin fredag? 

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

En helg i Örebro

Nu har hela helgen susat förbi och jag har nästan inte hängt med själv känns det som. Det har gått så himla fort. Men det blir ju lätt så när man har mycket att göra och nästan varenda minut uppbokad. Jag tänkte att vi skulle kika lite på hur de senaste dagarna har sett ut från min mobil.

Res- och roddfredag

I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen.  Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet.  Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet.  Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!

Efter en soundcheck för att kolla så ljudet gick ut och funkade fick vi ledigt resten av kvällen. En positiv överraskning för mig som trodde att vi skulle bli kvar där till kl 22! Resten av bandet blev lediga redan vid halv åtta men klockan var närmare nio innan jag kom därifrån. Vi bandchefer hade möte med producenten för att planera och prata igenom lite inför lördagen. Men jag kom ändå hem och kunde vila en bra stund tidigare än jag hade räknat med. Väldigt skönt!

Provföreställning och thaimat

Sedan blev det lördag och dags att bege sig till aulan igen efter att ha ätit frukost.
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Från golvet på kanten ser scenen ut såhär om någon var nyfiken. ↑ Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!

Det gick ändå helt okej med genomdraget. Det var en hel del som kunde gått bättre såklart men det kunde ha gått sämre också. Det hör nästan till att alla ska få lite smått panik för att sedan fixa allt som behöver fixas så det blir en bra aulavecka och premiär. När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan i början av december! Tiden går så himla fort! Vi hade siktat in oss på en kväll på min soffa med hämtmat, te och bara hänga. Det var nog precis vad vi båda behövde! Vi köpte med oss mat från Saigon, det är alltid ett säkert kort! Dessutom har man lunchen dagen efter ordnad för det är så himla mycket mat!

Det blev ganska många timmar med prat och umgås. Det finns ju så mycket att prata ikapp om när man inte setts på 1.5 månad! Skönt när det inte behöver vara så avancerat och uppstyrt när man ses. Ofta blir det ju minst lika trevligt att ses och “göra ingenting”. Bara umgås.

Söndag och tillbaka till Uppsala

Sen blev det söndag och jag vaknade och kände mig lite smått överkörd av en ångvält. Inte helt oväntat med tanke på hur helgen sett ut. Det enda som stod på schemat var som tur var att packa ihop mig och åka tillbaka till Uppsala igen. Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*

Nu behöver de bara kämpa på till slutet av mars, sen får de flytta med till Uppsala och få sällskap på heltid igen! Fast då är kanske risken större att de dör. Haha! Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.

Sen har det bara varit vila som gällt för att ladda inför veckan som kommer. Nu ska jag strax krypa i säng och sova. Det har blivit lite för lite med det under helgen och det känns.

Har ni haft en bra helg? 

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Nyårsafton 2017 i bilder

Bättre sent än aldrig, så jag tänkte att vi skulle kika lite på hur min nyårsafton såg ut. Jag var i Göteborg hos Annie och Oskar, första dagen går att kika närmre på här. Annie och Oskar lärde jag förresten känna i Bollnäs när jag gick på folkis där. Det kan vara bland det bättre sätten att hitta fina vänner, via folkislivet och bubblan man lever i där.

Jag vaknade på Annie och Oskars soffa och det kan ju vara bland det bästa sättet att avsluta året på. Att vakna på bra vänners soffa efter en sovmorgon och sen äta en lång och god frukost tillsammans. Efter att ha fixat och stökat lite under dagen, men mest umgåtts och tagit det lugnt, så var vi såhär tjusiga och taggade på att fixa nyårsmiddag. Självklart var partyhattarna på! Bordet var nyårspiffat med sugrör med guldspröt och serpentiner. Till förrätt åt vi sötpotatistoast med avokadoröra. Väldigt gott! Vi hade ingen brådska så vi delade upp matlagningen och fixade en maträtt i taget. Så nu hade det blivit dags att börja med varmrätten: svamprisotto! Efter en massa kokande och ösande av buljong blev det äntligen färdigt. Med sallad till och upplagt på tallrik blev det såhär tjusigt. Framförallt väldigt gott!
Efter varmrätten blev det en paus för att smälta maten och leka lite lekar. Men jag som knappt blivit frisk från bihåleinflammationen smet undan och la mig en stund på Annie och Oskars säng istället. Väldigt mysigt att ligga i deras fina sovrum och höra de andra leka där ute. Välbehövt också att få pusta ut lite och samla nya krafter för resten av kvällen. För sen var det ju dags för det viktigaste nästan: efterrätten! Chokladmousse med kokosgrädde och coctailfrukt. Så himla gott!
Vi skickade en bild till vår gamla folkiskompis Fanny på snapchat också. Skål och gott nytt år! Sen började det bli dags att tagga till och göra oss färdiga att gå ut när tolvslaget närmade sig. Men först var det såklart dags för en gruppbild! Ja, vi försökte vara lite seriösa på i alla fall ett foto. 🙂 Vi promenerade upp till en kulle som hade utsikt över nästan hela Göteborg. I alla fall tyckte jag det som knappt vet något om hur stan ser ut. Himla häftig utsikt var det i alla fall. Man såg Liseberg och ljus-julgranen de hade där. Det var såklart en del människor där som sköt raketer (och barn, lite läskigt). Jag tycker de kan vara fina på avstånd, om än ganska överskattat och onödigt på många sätt, men sådär nära är det lite otäckt. Vi hade tomtebloss istället! Det räcker gott och väl för min del. De sprakar så fint och mysigt. Och såklart hade vi bubbel till tolvslaget! Skål och gott nytt år! Den obligatoriska nyårsbilden på oss tre. Fin nyårstradition vi skapat oss, att fira ihop. 🙂 Efter tolvslaget skickade vi iväg en kinesisk lykta. Hur det gick med den första behöver vi inte prata så mycket om. Men efter en del kämpande och lite assistans från en trevlig pappa och hans barn fick vi tillslut iväg en. Hejdå 2017 tänkte jag när jag såg den flyga iväg. Vi behöver verkligen inte köra en repris utan vi siktar på nya och bättre tag under 2018 istället!

Sen avslutade vi kvällen med att lyssna på gamla 90-talslåtar och skratta åt bilder på Backstreet Boys och att Bruce Willis tydligen har släppt en hel del musik. Smörig sådan dessutom. Så himla otippat!

En väldigt fin nyårsafton tillsammans med fina vänner som jag träffar alldeles för sällan.

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Hur många skedar har du idag?

“Hur många energienheter (skedar) har du idag? Om 0 är “kan inte resa sig ur sängen” och 50 är “springa maraton är inget problem”.” 

Frågan från en bra vän fick mig att tänka till lite extra igår och jag fick mig en tankeställare. Framförallt när det ärliga svaret blev kring 10-15 stycken efter att ha tagit en dusch (med bortprioriterad hårtvätt) och klätt på mig.

Jag brukar bara se på det som att jag är lite trött och sliten och behöver rycka upp mig. Men sanningen är att när jag säger att jag är trött så är det inte lite trött. Det handlar inte om att jag sovit en timme för lite  just den natten eller att jag varit på fest kvällen innan. Det är en djupare form av trötthet som gör ont hela vägen in i skelettet. En trötthet som gör att hjärnan blir alldeles luddig och tom.

Använda skedarna till att vila

Efter lite kloka och kärleksfullt hårda ord från tidigare nämnda vän bäddade jag ner mig i sängen efter lunch. Med Harry Potter på ljudbok och bara låta kroppen och det dunkande huvudet vila i mörkret var precis vad jag behövde. Plus lite extra kortison. Vad det nu är som gör att kroppen behöver extra just nu. Stress, överansträngning, PMS och resterna av förkylningen/bihåleinflammationen troligtvis.
Skedarna igår fick helt enkelt gå åt till att vila och samla nya.

Jag är så otroligt dålig på att vila. Att faktiskt vila på ett konstruktivt sätt. Det är något jag ska försöka bli bättre på det här året. Vila innebär inte att svara på femton mail, öva två timmar och förbereda lektioner. Vila innebär att både kroppen och huvudet inte ska behöva göra något ansträngande. Spara på skedar istället för att förbruka dem.

Varför ska det vara så svårt att applicera på mig själv när jag är bra på att uppmuntra andra till det?

Spara på skedarna

Några fullspäckade dagar i Örebro

Lördagen gick i spexets tecken. Efter att ha vilat lite så piffade jag till mig och tog med mig en julklapp och min halvflaska med bubbel och rörde mig mot lokalen där kvällens sittning skulle vara. Jag lyckades tajma att bli lagom mycket sen så jag kom precis till när det mesta verkade dra igång. Typiskt mig att ha gott om tid och sen ändå få tidsbrist på slutet.

Det blev en otroligt rolig och trevlig sittning som alltid när det är spexfolk inblandat. Det blev mycket sång, mycket gyckel och många andra oväntade trevligheter. Och det är alltid himla bra mat även för mig som inte äter en del saker. Chokladmoussen var helt magisk! Den smakade som riktig chokladmousse vilket är ett väldigt bra betyg när det ska vara både mjölk- och glutenfritt. Det stående skämtet efter ett tag när maten skulle serveras blev att det var special för veganer, Anna-Maria och Sky. Jag är ganska van vid det här laget att min mat brukar bli namnmärkt så för mig var det inte så konstigt ändå. 

Söndagen började sömnigt efter lite för lite sömn men med en fin promenad till musikhögskolan. Först på schemat stod rep med Christoffer inför en spelning om en vecka. Det är alltid kul att spela med honom och jag är lite hemligt svag för julmusik så det blev några roliga timmar. Efter repet blev det en snabblunch där jag råkade springa ihop med Angelica i pentryt. Bra tajming för henne skulle jag träffa mer senare på eftermiddagen. När lunchen var uppäten bar det av vidare till datasalen för lite fixande med bandgrejer och arrande till spexet. 

Sen styrde jag stegen hemåt för att lämna fiolen innan det var dags att röra mig neråt stan för att möta upp Angelica och Adam. Vi började med fika och jag lyxade till det med både varm choklad på sojamjölk och en glutenfri, vegansk chokladboll. Det hör inte till vanligheten att hitta sånt som funkar för mig att äta! Men vi var inte direkt ensamma på fiket, eller på stan för den delen, för det var dags för ett av de större jippona i Örebro.

Vi trängde ihop oss på Stortorget med 25 000 andra som var taggade på att starta julfirandet. Det var nämligen dags för O Helga Natt som spelas in på Stortorget varje år och sen visas på julafton på tv4. Jag har bott i Örebro i, det måste vara fem år nu, och har aldrig varit på O Helga Natt tidigare. De första åren visste jag nog faktiskt inte att det fanns ens och för ett par år sedan då jag hade planerat att gå blev det inställt för att det var storm och scenen höll på att blåsa bort. Väldigt snopet både för mig och för de stackars artisterna som hade laddat och förberett för att vara med. Men nu var det alltså äntligen dags och det var första gången för Angelica och Adam också.

Det var väldigt bra och trevlig stämning i publiken och vi fick förvånansvärt bra platser med tanke på att vi stannade inne i värmen så länge vi kunde. Rätt som det var en stund innan det skulle börja så måste de ha öppnat någon avspärrning längre fram för vi fick flytta fram närmare 50 meter utan att ens behöva trängas! Inte så tokigt!

Mysigt att få lyssna på julmusik! Både Alcazar och Boris René var väldigt bra tycker jag och P4 Örebros lokalartist gillade jag också. Kul med lite allsång också! 

Vi avslutade med att värma upp oss lite på sushirestaurangen som ligger på Stortorget och fick lite middag i oss också. Så mysigt att få träffa både Angelica och Adam när jag var i stan. Det blir alldeles för lite jag ser av Angelica nu när jag mest är i Uppsala. Ja, av alla mina Örebrovänner för den delen. Varför går det inte att vara på flera ställen på samma gång? Vi fick i alla fall träffas en vända nu och det var himla god sushi. Rena konstverken, kändes nästan synd att äta upp det. Adam beställde någon lyxsushi och fick alla möjliga sorters fisk och de var piffade med topping uppepå av olika slag. Helt klart avancerad och tjusig sushi!



När vi hade ätit klart lyckades jag tajma det så himla bra att jag precis hann med bussen hemåt. De går inte mer än en gång i timmen på söndagkvällar så det hade varit segt att missa den. Väl hemma kröp jag ner i sängen med fika och kikade på början av en film och fick äntligen vila lite. Lång dag, lite för lite sömn och dessutom mensvärk/endovärk så kroppen skrek verkligen efter vila.

Idag åkte jag tillbaka till Uppsala igen och det blev mer och mer vinter ju längre jag åkte. Det började snöa lite redan när jag var på väg till bussen men sen blev det mer och mer ju närmre Uppsala jag kom. Sen har det fortsatt snöa så det är faktiskt ett litet snötäcke utanför nu! Tänk om det kunde få ligga kvar fram till jul? Eller i alla fall fram till lucia. Vad mysigt det vore!

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

Första adventsfirande och en produktiv och pepp dag


Igår var det första advent. Helt galet att tiden har gått så fort att det redan är advent och december! Vart tog hela hösten vägen? Det blev i alla fall adventsfika hos moster och oj vad mycket fika och gott det fanns där! Det var glögg och små smörgåsar och bullar och kakor och allt möjligt annat. Det hela avslutades med att vi fick mat också. Inte så tokigt. Att få träffa släkten var himla trevligt också.
Idag åkte jag ner på stan på förmiddagen och parkerade mig på Wayne´s med en kopp te, datorn, hörlurar och min bullet journal och fick i alla fall en hel del gjort. Det är ganska skönt att sitta någon annanstans och jobba istället för hemma, det känns på något sätt som att jag blir mer produktiv då. Kanske inte så konstigt ändå.

Framåt tolvtiden kom Carol och mötte upp mig för då var det dags att äta lunch! Väldigt kul att få träffa henne igen och vi åt god mat på Amazing Thai. Inte så tokigt! Efter en sväng förbi musikaffären landade vi på Espresso House för att göra slag i saken i våra nya, galna idéer och projekt inför framtiden. Väldigt spännande och kul! Vi gick båda hemåt sen fulla av pepp och glada idéer och visioner. En typiskt bra eftermiddag och jag fick mig en otroligt god kopp varm choklad gjord på sojamjölk.

Det finns helt klart fördelar med att vara mer i Uppsala nu. Att kunna träffa både släkt och vänner här mer är väldigt roligt även om jag saknar många i Örebro. Men dit blir det en tur igen nu till helgen.

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer