Historien om den övergivna bilen
Redan förra året när jag var till min lägenhet i januari för att kolla några saker inför att jag skulle flytta tillbaka igen stod den där. En grå liten bil precis utanför min port. När jag faktiskt flyttade tillbaka igen i mars stod den fortfarande där. Alldeles fastfrusen i marken. Redan då började jag fundera över hur länge den stått där och hur den mår. Däcken var verkligen helt fastfrusna i isen och däcken såg ganska platta ut.
När jag bott här igen ett tag så började p-böterna dyka upp på bilen. Först en, sedan en till och ytterligare en. Men inget hände. Efter en vårstorm försvann lapparna.
Sen dök det upp en p-bot igen ganska snabbt följt av två till. De verkar komma tre åt gången. Efter det blev det valborg och valborg i Uppsala innebär fulla människor precis överallt. Då försvann såklart den omgången med lappar också.
Det blev lite av en morgon- och kvällsrutin för mig, att titta till bilen när jag är i köket. Den stod alltid kvar lika ensam och övergiven. Men en kväll i mitten av sommaren kom jag av mig totalt när jag höll på att gå och lägga mig. Strax efter tiotiden på kvällen så lyste lamporna på bilen och det satt ett yngre par i. De såg ut att inte riktigt komma så bra överens med tanke på kroppsspråket och gesterna. Bilen verkade inte heller vara på så bra humör. Den rullade någon decimeter framåt och bakåt när de försökte köra den men inte mer än så.
Rätta mig om jag har fel, men jag tror att däcken ska röra på sig när man vrider på ratten. Visst?
Efter minst 40 minuters försök att få iväg bilen och vad jag gissar på var en hel del googlande på mobilen så gav de upp och gick in i huset mittemot.
Då tänkte jag att de säkert skulle ta dit någon bärgare eller på ett eller annat sätt försöka lösa problemet med bilen. Om inte annat betala avgiften för att få stå parkerad där på gatan för att slippa fler böter. Jag tänkte att de kanske varit på långresa under våren och nu kommit hem. Men icke! Bilen har fortsatt att vara lika övergiven och det fortsätter att dyka upp böteslappar med jämna mellanrum. Nu sist vid nyår satt det tre lappar på den igen.
Efter det har det börjat snöa. Och snöa mer. Och snöa ytterligare lite till. Så numera ser man knappt ens att det är en bil därunder. Bara en stor snöhög. Otroligt märkligt tycker jag, att någon bara låter denna bil stå där och samla böter. De borde väl till slut få en massa anmärkningar hos kronofogden för obetalda böter?
Jag funderar lite över hur länge bilen kommer att stå där, ensam och övergiven, innan den försvinner. Ganska konstigt att den fått stå där så länge utan att bli bortbärgad ändå.
Jag måste erkänna att jag varken visste särskilt mycket om föreställningen eller hade några särskilda förväntningar innan. Evert Taubes musik är ju alltid trevlig och jag trodde att det nog skulle vara något som mamma skulle gilla. Att det var lite modernare tappning hade jag förstått, framförallt utifrån namnet, men mer än så visste jag inte. Jag hade nog faktist hellre stannat hemma på soffan igår om jag ska vara helt ärlig. Men oj vad fel jag hade. Eller kanske just för att jag inte hade några förväntningar eller förhoppningar alls egentligen.
En sak är säker, det var verkligen inte Evert Taubes musik som vi är vana vid att höra den. Otroligt annorlunda föreställning och de hade liksom vänt på allting kändes det som. Fritjof Andersson var Frida Andersson, Pappa kom hem blev Mamma kom hem istället, det var stencoola och duktiga tjejer som musiker och killarna hade smink och bitvis klänning. Arren av låtarna var otroligt välarbetade och intressanta med delvis ganska oväntade klanger och variationer på sina ställen.
Jag satt helt förtrollad hela föreställningen igenom och visste knappt vad jag skulle säga i pausen och när det var slut. Vilken grej! Så himla konstigt och bra på samma gång. Gå och se den om ni har möjlighet, Taube Today!
När föreställningen var slut promenerade vi ett par kvarter bort till Peppar Peppar där vi hade bokat bord för att fortsätta firandet. Ny restaurang för mig och faktiskt lite nya kvarter i Uppsala också. Väldigt mysigt hus!
Vi åt otroligt god mat och det var verkligen smidigt för mig som behöver krångla lite med att få mjölk- och spannmålsfritt. Inga problem överhuvudtaget och trevlig servitris så två tummar upp för det! Jag åt någon modifierad version av deras ryggbiff med rödvinssås och rostade rotfrukter. Väldigt gott!
Men det som var nästan bäst var desserten! Det är inte så ofta det ens finns något för mig att kunna äta så att få inkokt persika med chokladsorbet var smått magiskt. Chokladsorbet åt jag för första gången för bara någon månad sedan och herregud vilken grej!
Det är mer till att vara lärare än bara de minuter man faktiskt träffar varje elev. Idag har jag ägnat en del tid åt att förbereda inför morgondagens lektioner. Lite extra pyssel när det är första gången jag träffar några av eleverna, så svårt att veta vilken nivå de är på och vad man ska förbereda.