När två hem ska bli ett
Det är mycket som händer just nu. Många förändringar som tar både tid och ork. Om lite mindre än tre veckor går flyttlasset. Då blir vi sambos. Lite smått galet för en sån som mig som levt största delen av mitt vuxna liv själv. Men det ska bli så fint och bra att inte längre vara ensam med allt. Nu är vi två. Eller tre, om man räknar med Mini som alltid är med på ett hörn.
Just nu går all ledig tid åt till att flyttpacka. Har jag något annat inbokat samma dag räcker orken oftast inte riktigt till något mer fixande. Det gäller att hushålla med orken. Men alla för övrigt lediga dagar går åt till att packa och fixa med allt inför flytten. Min plan är att försöka vara färdig en vecka tidigt så jag kan ta några dagar och ligga på soffan hos föräldrarna och vila upp mig lite. Ladda om för att orka fixa på det nya stället sen.
Jag längtar mest efter att få komma dit och vara på plats. Få det viktigaste i ordning. Köket och soffan. Sen kan vi stöka och fixa med allt annat i lugn och ro. Men då bor vi där. Då är vi sambos och kan på riktigt börja vårt liv tillsammans. Slippa allt fläng fram och tillbaka mellan varann.
Tills dess är det många saker att fixa med. Mycket att komma ihåg att ordna med inför en flytt och inför att bli sambos. Det ska ordnas med avtal hit och räntepapper dit. Många saker att hålla rätt på och det blir lätt lite rörigt och stökigt i mitt huvud. Det är lite pyssel att få två hem att bli ett gemensamt. Vems kaffekokare ska användas och vilket piano ska stå framme? Dubbla uppsättningar av det mesta i köket. Men jag längtar! Snart är vi där och kan dela på allt.