Mitt ord för 2018: rekreation
Hej på er!
Idag är det fredag igen. Hur tusan kan veckorna gå så himla fort? Jag hänger inte riktigt med känner jag.
Jag ska försöka ta det lite lugnt idag. Kroppen säger bestämt åt mig att jag behöver vila så jag ska försöka att lyssna i alla fall litegrann. Även om jag har en hel hög med saker som behöver fixas för att få bort några stressmoment.
Rekreation
Läkaren jag träffade på smärtrehab igår sa något så himla klokt och gav mig ett ord som jag ska försöka leva efter i år: rekreation. Min första reaktion var att rycka på axlarna och avfärda det som vanlig vila. Vila är ett ord jag har svårt för, jag tycker det känns som lathet och att inte göra någonting. (Något som jag såklart vet egentligen inte stämmer.) Hon fortsatte med att man kan se på rekreation som återskapande istället för att “inte göra någonting”. För det är ju faktiskt det man egentligen gör när man vilar, man återskapar kroppen. Och själen också för den delen.
När hon sa det blev det så självklart. Rekreation. Recreate. Återskapa. Det är ju precis det min kropp behöver få chans till. Något jag väldigt sällan låter den få göra. Viljan att göra allt annat tar över och jag kör på lite för mycket istället. Pressar lite för hårt och låter inte hjärnan få slappna av de stunder kroppen faktiskt får lite vila.
Jag måste bli bättre på att vila faktiskt är vila och då alltså rekreation. Inte vila som att jag svarar på en massa mail, datorjobbar eller gör annat som behöver fixas men råkar sitta ner på en stol eller möjligtvis ligger på soffan istället för att vara uppe och igång. Det ger nog så mycket mer energi och ork i längden, om kroppen får en chans att återhämta sig mer och själen får lite mer lugn och ro.
Så mitt ord för 2018 ska bli rekreation. Men ibland kan det också innebära en promenad i solen istället för att ligga på soffan. Alla sätt att samla energi och fylla på reserverna är bra tror jag. Som häromdagen när jag passade på att gå ut en promenad när det var så himla fint och soligt ute. Jag hade David Bowie i lurarna och gick en vända i min lilla “skog” som finns bara några minuter från där mina föräldrar bor.
Så skönt för själen med solljus och frisk luft! 
Första torsdagen som fiolfröken
Igår var första torsdagen jag jobbade på Kulturskolan och då är jag inne i stan. Tidigare har det bara varit tisdagar och onsdagar så det var lite pyssel att fixa med nycklar, rum, schema och elever. Det blev mest väntan och inte så mycket undervisning igår. Mest för att schemat jag fått först inte stämde med antalet elever och att det dessutom behöver fyllas på med nya elever. Men jag fick i alla fall träffa tre för mig nya elever och de verkar så himla duktiga och motiverade allihop. Väldigt roligt! Resten av de nya eleverna som kommer att börja är nog helt nybörjare skulle jag tro.
När jag kom hem blev det en kraschlandning på soffan efter middagen. Rekreation helt enkelt. Idag känns kroppen lite överkörd av en ångvält så allting går i tempo långsamt. Men jag överväger en långsam och kort promenad för att få lite ljus och luft. Annars är planen att få färdigt det sista spexarret som jag jobbar med. För att få bort det stressmomentet som legat och gnagt alldeles för länge.
Vad gör ni idag?
Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. 
Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå! 
Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. 
Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.
Om det är något man får öva rejält på som fiolfröken ibland så är det tålamodet. Ibland gäller det vissa lite knepigare elever men alltför ofta nästan tycker jag att det som kräver mest tålamod är föräldrarna.