I torsdags hängde jag hela kvällen i Parksnäckan med Adde. Det var folkmusikfestival och bandet Fränder hade samlat ihop en himla bra blandning av folkmusikvänner i olika grupper som spelade. Så himla bra ordnat och otroligt bra och varierad musik. Otroligt inspirerande och kul att lyssna på!
Två av de som är med i Fränder och Vega var jag på Ethno samtidigt som för ganska många år sedan nu. Väldigt kul att få se och höra dem spela nu och att det har gått så bra för dem! Har ni möjlighet att höra dem spela någon gång kan jag verkligen rekommendera det! Alla grupperna som spelade.
Vega & NikaVåtmark som spelade och sjöng snuskvisorHamburgare som energipåfyllningBOOTJag och AddeFränderAle Möller Trio
För prick två veckor sedan tog jag med mig mamma och moster ut på äventyr. Jag hade sett fram emot det i flera veckor. Planen för kvällen var konsert med Peter Jöback i Parksnäckan. Det är så himla kul och skönt att jag ändå börjar kunna ta mig iväg ut på lite roligare saker nu. Bra träning både för kroppen, huvudet och att öva på att göra saker i ett lugnare tempo.
Vi var där i bra tid för att haffa oss bra platser och passade på att dricka lite vin under tiden vi väntade. Inte så tokigt!
Det blev en så himla fin och bra kväll! Bästa tänkbara sommarkväll med varmt och skönt väder. Jag hade lyckats spara ganska bra på energin under dagen så det gick över förväntan ändå. Konserten var väldigt bra! Peter Jöback är otroligt mångsidig som artist och han håller verkligen hög nivå på allt han gör. Fruktansvärt bra musiker hade han med sig på scen också. Alltid kul med musiker som håller samma kvalitet live som de gör på inspelningar. Han hade med sig Frida Öhrn också och de kompletterade varandra väldigt bra.
Mitt under konserten började helt plötsligt hela publiken att vända sig om och titta uppåt istället. Swish sa det och precis över huvudena på oss gled det förbi en luftballong med Shrek på. Både ganska lustigt men samtidigt lite irriterande också, mitt i Guldet blev till sand, som han gjorde en lite annorlunda men väldigt bra version av. Imponerande att han lyckades hålla fokus ändå!
Jag blev så himla inspirerad och motiverad att komma igång mer med musiken igen. Tänk om jag faktiskt skulle kunna komma tillbaka till att spela ordentligt och ha spelningar igen med Voffens hjälp? Det vore så fantastiskt! En scen-vovve skulle ju vara en ganska skojig grej. Det ger så mycket att komma iväg på konserter och spelningar. Få se att det fortfarande är kul och inspirerande med musik. Folk håller på med det här för att det är roligt! Inte bara att det är ett nödvändigt ont med allt övande som måste göras på rätt sätt och rätt mängd tid.
Sen kände jag mig katastrofbakis i två dagar efter utflykten. Det var ganska väntat men blev ändå lite värre än jag trott. Jag tyckte att jag höll mig lugn och inte överansträngde mig alltför mycket men det blev nog lite för mycket ändå helt enkelt.
Jag är ju kanske sist med att inse det roliga med Youtube och allt man kan hitta där. Alltså, såklart har jag inte missat att Youtube FINNS och jag har ju använt mig av det en hel del på olika sätt. Men det där med vloggar och kanaler och sånt har jag aldrig riktigt satt mig in i ordentligt. Framförallt aldrig tagit mig tid att egentligen titta på saker.
När jag träffade Sara för några veckor sedan tipsade hon om The Frey Life och efter att kollat in dem var jag helt fast. Dels; vilket jobb att lägga upp en vlog varje dag! Men framförallt, vilka inspirerande människor! Det träffade verkligen rätt för mig just nu när jag behöver lite motivation att komma på benen igen.
Don’t forget to laugh every day!
Mary och Peter dokumenterar sitt liv och hennes resa med CF med allt vad det innebär. Det skulle lätt kunna bli väldigt tungt och deprimerande men det är verkligen motsatsen. De väljer att fokusera på allt bra och allt som de faktiskt kan göra istället för allt negativt. Visst, livet är inte enkelt och som för andra men de har det bra ändå. Deras motto är att man inte får glömma bort att skratta varje dag och att få ut det mesta av saker.
