Den här dagen blev inte riktig som jag hade trott. Kroppen har åsikter om livet just nu och sparkar bakut med både otrolig trötthet och värk så tempot går minst sagt långsamt. Kompisen som skulle komma och fika på eftermiddagen behövde jobba så det blev inte av = en helt obokad dag istället. Kanske egentligen vad jag behövde om man ska vara på det humöret.
Men passande nog plingade det vid lunchtid till i mobilen om att mina nya glasögon var färdiga att hämta. Perfekt eftersom jag ändå skulle förbi biblioteket och apoteket som ligger i samma kvarter!
Så nu har jag dessa tre brillor att använda! De två första är vardagsglasögon (vanliga progressiva) och det tredje är sånna för dator/läsa noter/nära håll (rumsprogressiva). Lite separationsångest över att skiljas från mina gamla röda men det blev ett nytt rött par så det ska nog gå bra, och de i mitten är blåa även om det syns dåligt på bilden. Första gången jag har två par vanliga glasögon att välja på! Det kan möjligtvis leda till omfattande beslutsångest varje morgon. Haha!
Annars måste jag verkligen slå ett slag för fotokromatiska glas! Alltså sånna som magiskt blir mörka när man går ut. Så himla praktiskt när man som jag bör använda solglasögon för att vara rädd om ögonen och dessutom är väldigt ljuskänslig pga hjärntrötthet.
Men mest pepp är jag på att få ny styrka på glasen. Nu hoppas jag att lite av tröttheten/konstigheten i ögonen ska bli bättre! Det där med att se vettigt är en typiskt bra sak för det allmänna måendet har jag hört ryktas om.
Hej och hå vilka dagar det varit nu! Egentligen enbart positiva saker men det har verkligen tagit på krafterna också.
I måndags hade jag rörmokare här som fixade min wobblande toalett och mitt lutande handfat. Större jobb än jag trott men verkligen på tiden att få det fixat!
I tisdags fick jag hastigt och lustigt en återbudstid för att kolla mina krånglande bihålor. Jag tröttnade på att vänta på tid på öron-näs-hals på Akademiska som inte ens kan ge någon ledtråd kring när det kan bli av så jag kontaktade samma privata läkare som kollade öronen på mig för några månader sedan. Snabb tid, remissen överflyttad till dem och så himla bra läkare!!! Hurra!
Igår fick jag äntligen leka och umgås med bebisbästiskompis igen och såklart min fina vän också. Verkligen på tiden att vi lyckades ses efter diverse sjukdomar på respektive håll. Herregud, nu går han ju!! Han är knappt bebis längre! Jag hänger inte med!
Strax efter att de åkt hem fick jag ett otroligt roligt telefonsamtal som jag återkommer mer till vid ett annat tillfälle. Jo, lite lurigt, jag vet.
Idag har jag varit på Karolinska i Solna dit jag äntligen fått en second opinion-remiss skickad. Har varit ganska spänd inför hur det skulle gå och såklart funderat en del över vad det skulle vara för läkare jag får träffa där. Framförallt efter erfarenheterna här med stolpskottet som varken förstår eller gör något annat än stammar och ser skräckslagen ut när jag väl lyckas få en tid hos honom.
Jag har väl egentligen bara en sak att säga såhär direkt efteråt: halleluja!! Vilken läkare! Hon tog sig tid, förklarade, lyssnade, förstod, kunde massor och bekräftade ungefär allt jag fått stånga mig blodig för här under alla år! Bara det att jag fått bekräftelse på att jag faktiskt har haft och gjort rätt under hela den här tiden känns så himla bra för själen!
Ingen mer panikhets över att jag till varje pris måste sänka mina kortisondoser till vad som motsvarar vad en fullt frisk individ producerar. Nu ska jag stanna på den här dosen tills jag är stabil ordentligt!
Total förståelse för att jag inte mår och fungerar som den där halva sidan i läkarboken som beskriver binjurebarksvikt. “Ja, men på samma sätt som att alla fungerar och ser olika ut på utsidan gäller ju även för insidan!”
En bekräftelse på att jag faktiskt råkar vara född med lite mer kinder än många andra, oavsett hur mycket eller lite jag väger eller dosen kortison jag stoppar i mig. Inte att jag har ett cushing-utseende (alltså tecken på för höga kortisolvärden) som så många läkare har hasplat ur sig eller skrivit i journalen. Det är till slut ganska kränkande att hela tiden behöva försvara. Hon konstaterade att jag inte hade några tecken alls på det som hon först hade tänkt och bad om att få se gamla bilder på mig. “Ja, du har helt enkelt den ansiktsformen!” Bra med bilder på Facebook ibland och att mamma har skolfoton i plånboken både från femman och gymnasiet!
Förklaringar och förstående kring att det fungerar olika med kortisonbehovet och doser för olika personer beroende på vad man har för personlighet. Är man, som jag, en känslomänniska som är allt eller inget blir det otroligt mycket mer svajigt än för någon som är väldigt lagom i allting. Lägg dessutom till en hel hög med andra sjukdomar som krånglar till allt så blir det ju inte enklare.
Sån himla stor skillnad i bemötande! Lättnaden och lyckan över att för en gångs skull bli trodd och förstådd är enorm! Det gör så mycket för hur man orkar. Att slippa känna mig som att de tycker att jag hittar på allting. Ska dessutom få gå deras kortisonskola!
Nu är jag trött men så himla nöjd ändå! Efter ett långt och trevligt FaceTime-samtal ska jag stoppa i mig lite middag, hälla i mig en kopp te och sen äntligen krypa i säng. Det har varit två otroligt långa och känslomässiga dagar men så himla bra på samma gång.
Livet går faktiskt lite åt rätt håll hörrni…! Kan vi bestämma att det fortsätter såhär nu?
Efter-läkare-tröttheten men så himla nöjd och glad!
Nu har jag snart varit tillbaka hemma i en vecka. Så himla skönt! Jag har nog varit lite övermodig och kört på lite för mycket bara. Så går det när man kommer på en massa saker man vill göra.
I tisdags och onsdags fick jag hjälp av pappa att fixa i ordning på min balkong. Framförallt behövde balkongmöblerna göras rent ordentligt efter att ha stått ute för många vintrar. Men det fick även bli ett nytt golv för att slippa den otäcka, råa betongen. Så det fick bli ett plastgolv oppepå som blev både snyggare, skönare och mer praktiskt. Skönare både för fötterna, barn som hälsar på och framtida hundtassar och -magar som kommer att ligga där ute.
Så nu hoppas jag verkligen på en lagom vår och sommar så jag kan hänga mycket ute på balkongen! Inte sådär panikvarmt som förra året då det inte ens gick att ha öppet.
Annars har veckan bland annat ägnats åt att laga en trasig tand + ett hål (tandläkarbesök är typ det värsta jag vet trots att jag har världens bästa tandläkare), gå på föreställning med Phontrattarne, lämna prover inför läkarbesök i nästa vecka och som avslutning ett ganska bra läkarbesök på smärtmottagningen. Skönt att för en gångs skull få höra “Jag vet att du gör så gott du kan!” från en läkare. Det hör inte till vanligheten.
Nu är det lördag och jag ska snart iväg till optikern.
Jag är hemma igen! Hemma hos mig själv, på min egen soffa! Efter drygt 1.5 månad på ”rehab” hos föräldrarna är det så himla skönt att ha kommit hem till mig igen.
Vi har stökat och fixat i lagom tempo de sista dagarna och idag kunde jag äntligen komma hit och stanna kvar. Igår bestämde kroppen sig för en vilodag så då fick det bli så. Men idag är jag här! Tjohoo!
Nu på kvällen efter att föräldrarna åkt hem har jag hängt på soffan med en bok, mat och te och bara vilat. Välbehövt och skönt! Den extremt trötta blicken bjuder jag på denna söndag! Haha! Nu är det hög tid att flytta mig till sängen istället. Nattinatt!
Valborg i Uppsala. Det kan nog vara en av de viktigaste dagarna på året enligt många. Här är det en röd dag. Typ den rödaste. Hela stan stannar, eller snarare är nere på stan. Jag har firat Valborg på många sätt under åren. Både vildare och lugnare former. I år blev det nog det lugnaste hittills tror jag.
Men det blev en väldigt bra dag ändå. Ganska skönt att slippa trängas och brottas med tusentals andra människor nere på stan måste jag säga.
Istället för att stå och trängas med alla andra nere vid Fyrisån i hopp om att försöka se skymten av flottarna hade jag första parkett i soffan. Så för första gången tror jag faktiskt att jag såg forsränningen ordentligt. Haha!
Valborg betyder ju ändå att man måste ha sillunch. Och typ två droppar snaps hör också till sillen.
Klockan tre dricker mamma och pappa alltid bubbel och har gjort i 46 år. De firar nämligen förlovningsdag då. I år fick de mig på köpet när det skulle bubblas och firas. Vädret styrde upp sig lite så vi kunde sitta ute på terrassen i värmen. Väldigt skönt!
Bubbel kan ju vara bland det bästa att dricka. Titta bara på bubblorna! Men jag vågar mig inte på så mycket alkohol just nu pga mediciner och mående så jag sparade hälften av den lilla flaskan till middagen. Den som spar…!
Sen blev det dags för middag och till förrätt blev det rökt lax och melon för min del. Oväntat bra kombination måste jag säga! Mamma och pappa åt parmaskinka och melon, lite mer vanlig kombo. Men dels undviker jag fläskkött just nu och dels har jag tyvärr otroligt svårt för parmaskinka efter en mindre trevlig incident för ett par år sedan. Synd, det som är så gott…!
Till varmrätt åt vi varmrökt lax och jag hade blomkål till och spenatgojs. Väldigt gott! Efter det hoppade jag i pyjamasen och det blev en lugn kväll på soffan.
Haha, det blev mest bara förtäring av olika slag i år. En lugn dag med god mat, vila och läsa. Det är inte så dumt ändå. Passade mig alldeles utmärkt. Nästa år kanske jag och Voffen tar oss en vända neråt stan.
Idag är det valborg så jag tänkte att vi kunde kika på lite påskfoton. Haha! Eller helt enkelt några foton från påsken och fram till nu. Samtidigt som jag har mått lite bättre och orkat göra lite mer saker så har jag varit så himla trött också. Ja, mer trött än vanligt alltså. Pollenallergi och Sahara-sandvindar (galet att det blåst hit sand ända därifrån!) har gjort sitt till tror jag. Bättre sent än aldrig, här kommer några foton från den sista tiden!
Jag fick ett stort påskägg av mamma och pappa!
I påskägget fanns det kvällste och två par stödstrumpor med lite roligare färg än de vanliga beigea som är standard. Tack tack! Verkligen bra påskpresenter!
Påskafton blev lugn och trevlig, bara jag och föräldrarna. Det var tokigt varmt ute och vi åt sill, räkor och en massa annan god mat.
På påskdagen borstade jag håret och målade lite mascara på ögonfransarna för då kom halva släkten på påskmiddag. Väldigt trevligt, mycket god mat och jag blev väldigt trött. Haha!
Eftersom jag var sjuk på min födelsedag och inte firade annat än med mamma och pappa fick jag paket från min moster och morbror! I paketen låg en mysig filt och en fin tunika från Indiska som jag glömt bort att fota. Men paketen var fina! Haha!
Efter ett av alla sjukhusbesök i förra veckan tog jag mig till biblioteket för att hämta ut några böcker som jag hade reserverat. Jag har blivit lite smått besatt av att läsa igen. Jag läste massor när jag var yngre men inte mycket alls de sista tio åren. Kom av mig när jag började plugga och sen har jag aldrig kommit igång igen. Sista åren har jag lite saknat hjärncellerna för det också tror jag men det har blivit bättre sedan jag slutade med de där hemska blodtrycksmedicinerna.
Nu hittar jag istället en tillflyktsort i böckernas värld och har den sista månaden läst en hel hög med böcker. Så när jag vilar nu, vilket det behövts mycket av den sista veckan, hittar ni mig oftast såhär. På soffan med näsan i en bok. För tillfället Främlingen av Diana Gabaldon, bokserien som tv-serien Outlander är baserad på. Väldigt bra hittills!
Jag har också kommit fram till att livet blir lite bättre med rosa leopardleggings. Nyshoppade tillsammans med lite andra kläder efter en av de små utflykter som jag faktiskt börjat orka mig ut på igen. Så skönt och kul att komma ut lite mer även om det egentligen inte hör till min favoritsyssla att handla kläder och skor.
I mitten av förra veckan var jag en aning piggare någon dag så jag lyckades samla ihop tillräckligt med ork för att orka träffa en fin kompis och hennes bebis några timmar på eftermiddagen. Han är min bebisbästis och det är så himla kul att få följa hur stor han börjar bli nu! Han är knappt en bebis längre, jag hänger verkligen inte med i hur han växer och utvecklas!
Förra gången de hälsade på hos mig blev jag så avundsjuk på hans fina pipmugg med hattifnattar på. Nu när de kom hade de med sig en födelsedagspresent till mig! Jag fick dessutom hjälp att öppna paketet, mest med att slita och dra i snörena. I paketet fanns den här fina hattifnattmuggen så nu kan vi matcha! Så himla fint! Nu har jag dessutom en dröm om att samla på mig muminmuggar att ha som kaffekoppar. Jag behöver bara ett dubbelt så stort kök först för att få plats med alla muggar och koppar…
Det var så himla kul och välbehövt att få träffa både bebisbästis och mamman en stund och leka lite igen. Bättre medicin för själen får man leta länge efter! Sen somnade jag ovaggad tidigt den kvällen. Haha!
Det är en hel vecka sedan jag fyllde år och då är det ju på tiden att faktiskt kika på hur min födelsedag blev tycker jag! Det jag önskade mig mest av allt var att få en lugn och stabil dag och så blev det.
Inte så dumt att vara hemma hos föräldrarna på födelsedagen. Då blir det uppvaktning och frukost på sängen!
En hel hög med paket fick jag också!
Jag fick många bra saker som jag hade önskat mig. Nya köksknivar, en kökssax, ett par böcker och det bästa av allt: i kuvertet en bild på en AC som redan står nere i min lägenhet! Så nu är jag lite bättre rustad om det skulle bli en till panikvarm sommar.
Fyller man år så är det inte mer än rätt att fortsätta med förmiddagsfika direkt när man klivit upp. Det blev kaneläpplen, te och jag började läsa en av böckerna.
Efter att ha pratat en stund med moster som ringde och grattade knåpade jag och mamma ihop AIP-kolapajer. (Okej, det var nog mest mamma som fixade även om jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till.) Såhär fina blev de!
Efter lunch fick det bli en stund vila och fortsätta läsa. Det blev en liten tupplur också, inte så tokigt.
När det började närma sig middagstid lyxade jag till det med en liten skvätt vin dagen till ära.
Sen var det dags för middag och vi började med räkor. Det kan vara en av de bättre förrätterna!
Sen blev det baconlindad kyckling, pepparsås och ugnsrostade grönsaker. Mums!
Som avslutning blev det kvällsfika med kamomillte och det var äntligen dags att smaka på kolapajerna. De blev riktigt goda! Enda felet var att de var lite för små så nästa gång får det bli dubbla mängden kola och lite större pajer.
Sen kröp jag ner i sängen och läste en stund till innan det var dags att sova. En väldigt lugn och stilla födelsedag men det var precis vad som passade mig nu. Det blev en väldigt trevlig dag så jag är nöjd. Det går att fira lite mer när jag är piggare igen, inte så noga att man måste fira exakt på rätt dag. Bättre att sprida ut det lite!
Hipp hipp hurra till mig!
Ett helt år äldre igen och nu tänkte jag försöka mig på ett bättre år än det förra.
Det hör ju nästan till med en födelsedagsselfie och så får det bli en även idag trots att kroppen lever sitt eget liv. Det har blivit en otroligt lugn dag med flera vilostunder men det har ändå varit en bra och trevlig dag. Frukost och uppvaktning på sängen är alltid en bra början på alla födelsedagar. Mamma och jag har gjort AIP-kolapajer att ha till födelsedagsfika, jag har läst en del i en av böckerna jag fick i present och annars har jag mest njutit av att det har varit en lite mer stabil och bättre dag än gårdagen. Ibland är det de små sakerna som betyder mest.
Nu ska vi snart äta middag, inte så dumt att vara hos föräldrarna och bli firad. Jag lyxar till och med till det med några droppar vin!
Det här ska bli mitt revanschår! Året då jag tar tillbaka livet igen. Det kommer inte se ut som alla andras och definitivt inte mitt gamla liv men det ska tamejtusan bli ett bra liv ändå! Tjohoo!
Jag har sedan någon månad tillbaka börjat äta enligt AIP igen, antiinflammatorisk paleo. Jag tror inte att det finns någon enkel och magisk väg till bättre hälsa men jag tror på många bäckar små. Såhär med facit i hand tror jag ändå att jag mådde bättre när jag för några år sedan åt enligt AIP en vända. Men då hade jag väldigt mycket högre förväntningar och blev ganska besviken.
Nu hoppas jag bland annat på att kunna få lite lindring i pollenallergin och att förhoppningsvis få ett allmänt lite bättre mående. Men det är lite knepigt och klurigt ibland när man får för sig att pröva nya saker. För några veckor sedan gjorde jag ett försök till pannkakor som blev katastrof verkligen. Ja, det blev inte ens pannkakor i slutändan utan någon slags nödlösning i form av matmuffins. Tur att jag hade en fryst matlåda att ta till då!
Nu har jag beställt hem lite olika specialmjöler som är godkända enligt AIP och som jag har tänkt testa att göra lite roliga saker med. Både pannkakor, bröd, gröt och kakor är min förhoppning att kunna knåpa ihop.
Den här gången gick det betydligt bättre med pannkakorna. Första försöket med bara kokosmjöl höll inte ihop alls och gick inte att steka överhuvudtaget. Den här gången blev det alldeles gyllenbruna, lite lagom tjocka amerikanska pannkakor. Nu hade jag mest cassavamjöl blandat med lite kokosmjöl och det gjorde att de höll ihop på ett helt annat sätt.
Två små travar blev det till slut med pannkakor. De flesta åt jag med rårörda jordgubbar till men den sista amerikaniserade jag lite mer och hade honung till och det var faktiskt snäppet bättre. Det är kanske så att amerikanska pannkakor helt enkelt ska ätas med honung eller sirap till. Jag har några kvar att äta imorgon också. Då får det bli med honung istället. Lyxfrukost kanske?
