Gitarrspelande fiolfröken och naprapatknådning
Onsdagar innebär kulturskolejobb tidigt på morgonen. Annars är det mest eftermiddag/kväll man jobbar som kulturskolelärare men inte mina onsdagar. Då är klockan bara 7 när jag knatar ut till bussen. Imorse var det både mörkt och snöade ganska ordentligt när jag halkade mig iväg till busshållplatsen. Jag har lagt mig till med en halvdålig vana, jag är oftast så himla tidig till bussen numera. Alltså fånigt tidig. Så tidig att jag oftast ser bussen FÖRE gå. Allt bottnar i att jag vill slippa stressa till bussen i sista sekunden så istället stressar jag för att bli 5-10 minuter tidig. Haha! Kanske inte så himla smart. Titta, ser ni där borta? Där står bussen innan vid hållplatsen. 
På stan gräver de lite överallt så jag får promenera en bit extra för att byta buss. Sen blev det samma visa igen, att jag såg bussen innan stå vid hållplatsen men hann inte med den. Jag har slutat springa efter bussar, det är inte värt flänget. Förutom det lite smått otrevliga vädret är det ganska skönt att få lite tid att varva ner lite och landa. 
Små fioler till små elever
På jobbet var det dags att packa upp 13 små fioler för stråkklassundervisning för 7-åringar. Idag hade vi det lyxigt och fick hjälp av en praktikant som pluggar till musiklärare. Smidigt och skönt att vara tre stycken! 13 stycken sjuåringar med varsin fiol är lite pyssel att hålla rätt på. 
På lunchrasten blev det kaffe och choklad för att ladda batterierna lite. Ja, det blev såklart vettig lunch först. 
Idag och resten av terminen blir det lite annat upplägg på stråkklasserna. Vi hade en pianist fram till jul vilket var så himla smidigt och bra men nu är det bara jag och min fiollärarkollega. Ingen av oss är någon höjdare på piano så vi gjorde helt enkelt om det hela så jag kompar på gitarr istället. För länge sedan spelade jag ganska mycket gitarr. Ja, under gymnasiet spelade jag mycket mer gitarr än fiol faktiskt. Men det var ett tag sedan jag hade tiden, eller tog mig tiden, att spela så jag är lite ringrostig. Så jag såg det här som det optimala tillfället att faktiskt komma igång att spela igen! Slå två flugor i en smäll liksom.
Det blev såklart en hel hög med frågor från barnen men annars funkade det ändå bra måste jag säga. (“Vaaa? Kan du spela gitarr också??” “Vart är pianot någonstans?” “Varför har du en gitarr?”) Så vårterminens planering kommer fungera finfint tror jag. 
Knådning och lektionsplanering
Efter jobbet hade jag fått tid hos min naprapat för att få hjälp med låsningen och krampen jag gått med lite för länge i nacken och axlarna. Han är himla bra, har koll på mina överrörliga leder och vart problemen egentligen sitter. Det är ju oftast inte där det gör mest ont som orsaken sitter. Så efter drygt 40 minuters knådande och knakande var jag ganska mör och trött. 
Resten av eftermiddagen blev lugn för att vila kroppen efter knådandet. Jag passade på att planera morgondagens lektioner för att slippa stressa med det imorgon. Så skönt att ha det gjort i vettig tid för en gångs skull! Mindre jobb, mindre stress och förhoppningsvis mer tid och ork imorgon för att öva lite före jobbet.
Efter middagen hoppade jag i pyjamasen och kröp upp i soffan. Lite kvällsfika och sen ska jag nog snart röra mig mot sängen. Det tar på krafterna att vara uppe tidigt och få naprapatbehandling. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att det är ganska påfrestande med smärtrehabprogrammet också. Men jag tror ändå att det kommer bli så himla bra i längden. Så i all trötthet och frustration är jag ändå väldigt pepp. Jag är så taggad på att ta kontrollen över mitt liv och få en vettigare tillvaro. Kunna lägga tid och energi på musik och roliga saker istället. Så mycket mer värt!
På eftermiddagen fick jag äntligen tid och lite ork över för att packa upp påsen som jag fick låna med mig av en kompis förra helgen när jag var i Örebro. Det har varken funnits tid eller energi över till det 
I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! 
Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen. 
Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet. Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet. Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!
När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan 
Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*
Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.
Efter att ha fixat och stökat lite under dagen, men mest umgåtts och tagit det lugnt, så var vi såhär tjusiga och taggade på att fixa nyårsmiddag. Självklart var partyhattarna på! 
Bordet var nyårspiffat med sugrör med guldspröt och serpentiner. Till förrätt åt vi sötpotatistoast med avokadoröra. Väldigt gott! 
Vi hade ingen brådska så vi delade upp matlagningen och fixade en maträtt i taget. Så nu hade det blivit dags att börja med varmrätten: svamprisotto! Efter en massa kokande och ösande av buljong blev det äntligen färdigt. 
Med sallad till och upplagt på tallrik blev det såhär tjusigt. Framförallt väldigt gott!
Efter varmrätten blev det en paus för att smälta maten och leka lite lekar. Men jag som knappt blivit frisk från bihåleinflammationen smet undan och la mig en stund på Annie och Oskars säng istället. Väldigt mysigt att ligga i deras fina sovrum och höra de andra leka där ute. Välbehövt också att få pusta ut lite och samla nya krafter för resten av kvällen. 
För sen var det ju dags för det viktigaste nästan: efterrätten! Chokladmousse med kokosgrädde och coctailfrukt. Så himla gott!
Vi skickade en bild till vår gamla folkiskompis Fanny på snapchat också. Skål och gott nytt år! 
Sen började det bli dags att tagga till och göra oss färdiga att gå ut när tolvslaget närmade sig. Men först var det såklart dags för en gruppbild! 
Ja, vi försökte vara lite seriösa på i alla fall ett foto. 🙂 
Vi promenerade upp till en kulle som hade utsikt över nästan hela Göteborg. I alla fall tyckte jag det som knappt vet något om hur stan ser ut. Himla häftig utsikt var det i alla fall. Man såg Liseberg och ljus-julgranen de hade där. Det var såklart en del människor där som sköt raketer (och barn, lite läskigt). Jag tycker de kan vara fina på avstånd, om än ganska överskattat och onödigt på många sätt, men sådär nära är det lite otäckt. 
Vi hade tomtebloss istället! Det räcker gott och väl för min del. De sprakar så fint och mysigt. 
Och såklart hade vi bubbel till tolvslaget! 
Skål och gott nytt år! Den obligatoriska nyårsbilden på oss tre. Fin nyårstradition vi skapat oss, att fira ihop. 🙂 
Efter tolvslaget skickade vi iväg en kinesisk lykta. Hur det gick med den första behöver vi inte prata så mycket om. Men efter en del kämpande och lite assistans från en trevlig pappa och hans barn fick vi tillslut iväg en. Hejdå 2017 tänkte jag när jag såg den flyga iväg. Vi behöver verkligen inte köra en repris utan vi siktar på nya och bättre tag under 2018 istället!
